- Project Runeberg -  Svenskarne i Illinois. Historiska anteckningar /
470

(1880) [MARC] Author: Eric Johnson, Carl Fredrik Peterson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

heternas, frihetens, jemlikhetens och broderskapets eviga grundsatser”,
men man har ej haft ett ord af beröm för de svenska trosbndbärare,
hvilka af kärleksrik oegennytta offrade sina krafter för indianernas
undervisning i kristendomen, hvilken bär både frihet, jemlikhet ocb
broderskap i sitt sköte. .

“Att på detta sätt förringa den enes förtjenster for att så mycket
lättare kunna framhålla den andres är partiskhet och orättvisa. Så
väl svenskarne som qväkarne förtjena beröm för deras handlingssätt
mot indianerna. Hvad qväkarne sarskildt angår, skall det i alla tider
lända dem till ovansklig ära, att de bland alla engelska invandrare voro
de ende, hvilka vid alla tillfällen lyssnade till “det inre ljusets11 röst och
“handlade rättvist och i broderlig kärlek mot det fattiga, mörkhyade
folket.11 Alltid skall bäfden med tacksamhet minnas “Penns vapenlösa
barn,11 hvilka med vänskapens ord på sina läppar och uppriktighet och
kärlek i sinabjertan vandrat ända till våra dagar såsom svenskarnes och
finnarnes värdiga efterträdare på fredens och rättvisans bana, under
det att de öfriga engelsmännen och efter dem deras ättlingar,
anglo-amerikanarne, genom sina tid efter annan föröfvade våldshandlingar
mot indianerna, hopat svåra blodsskulder öfver landet.

“Då qväkarne kommo till landet mottogos de af svenskarne med
den största vänskap. Wilhelm Penn yttrar i en den 16 Augusti 1683
dagtecknad skrifvelse till England: “Svenskarne äro ett allvarsamt,

starkt och idogt folk; likväl hafva de ej gjort stora framsteg i åkerbruk
och trädgårdsskötsel, liksom om de hellre åstundade att hafva nog än
än att hafva öfverflöd,11 “De—likaså väl som engelsmännen, hvilka
voro få förrän folket, som jag förde med mig, kom bland dem—mottogo
mig vänligt. Jag kan icke annat än loforda deras högaktning för
öfverheten och deras vänskapliga uppförande mot engelsmännen. De
vanslägtas ej från den gamla vänskapen mellan de båda konungarikena,
Som de äro ett välväxt och till kroppen starkt folk, hafva de vackra
barn, nästan alla hus fulla; sällsynt är att finna ett af dem i saknad af
3 eller 4 gossar och lika många flickor. Somliga svenskar ha 6, 7 a 8
söner; och jag måste gifva dem det rättvisa beröm, att jag ser få
ynglingar,’ som äro nyktrare och arbetssammare.11 Svenskarne visade
qväkarne många tjenster och Penn å sin sida sökte återgälda dessa
medelst anhållan hos svenske ministern i London om prester och böcker
för sina svenska undersåter och medelst skänker af engelska böcker
m. m.

“Det goda förhållandet räckte dock icke i längden. Många
omständigheter, utom olikheten i religion, språk och seder, voro orsaken
till att vänskapen mellan svenskarne och qväkarne afsvalnade, ju
närmare de förra lärde kanna de senare. Många af qväkarne hade
bl. a. vid afresan från England hyst de skönaste förhoppningar och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jesveill/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free