Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Sällan har väl en diktsamling haft en så egendomlig historia
som Ernst Josephsons »Svarta rosor och gula». Denna
egendomlighet består icke blott i dikternas eget skaplynne
och stora lyriska skönhet. Det är själfva det sätt, hvarpå
dessa dikter blifvit till, som förlänar dem en särskild plats
bland den litteratur, hvilken växer upp direkt ur behofvet
att gifva ord åt hvad i ensamheten — för att begagna
Josephsons eget vackra uttryck — kommer ur »hjärtats hjärta».
Dessa dikter hafva nämligen ursprungligen knappast varit
skrifna i afsikt att offentliggöras. Ännu mindre hafva de
författats i syfte att tillsammans utgöra en sammanhängande
volym.
Under ett rikt och skiftande konstnärslif hafva de
ned-skrifvits i de ögonblick, då skalden vaknat inom målarens
bröst och han fått lust att förtro papperet något af
detsamma, som fyllt hans artistiska fantasi och kanske samtidigt
flyttats öfver på duken, eller också känt behof att bikta
de känslor, hvilka fyllt hela denne store drömmares
inre lif, och för hvilka han behöft ett annat uttrycksmedel
än färger och form. På detta sätt har Josephson länge
skrifik dikter. Ånda från början af sin konstnärsbana och
till åren 1887 och 1888 hade han haft den vanan att åt
papperet anförtro de stämningar, hvilka så att säga icke
fingo rum på en duk. På så sätt hade småningom samlin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
