- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
29

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Greta blef med ens lugn och glad. Det stöd
hon sökt var funnet, ty det var omöjligt att
misstaga sig på den uppriktiga värmen bakom Sven
Malms ord. Och ännu gladare blef hon, när hon
rätt snart lyckades intala sig, att han skulle taga
hela bördan på sina axlar, då den oundvikliga
uppgörelsen med modren stundade. Och så beredde
Greta sig att riktigt vackert bedja honom därom,
ty fullständigt lugn vågade hon ej blifva, förrän
hon kände sig säker därpå.

Emellertid hade de gått Humlegårdsgatan i
ända, vikit af till vänster in på Nybrogatan och
fortsatt ett stycke uppåt densamma.

— Nej men Sven, hvart gå vi? frågade Greta
tvekande, ty det var ödsligt och folktomt här uppe,
där husen lågo spridda med långa obebyggda
sträckor mellan sig. Höga plank omgåfvo stora,
oftast vanvårdade planteringar, där lindar, lönnar
och almar sträckte sina nakna grenar ut öfver gatan,
och ännu längre bort vidtogo några tobaksland, på
hvilka hoptorkade stänglar, som hösten förut
beröfvats sina blad, melankoliskt stucko upp ur den
smutsiga snön. Det var fullkomligt tyst på gatan,
som saknade stenläggning, endast ett par gamla
gummor syntes på väg till närmaste mjölkmagasin
och några pojkar »jumpade» i en rännsten, hvars
gula svallis utgjorde en oöfvervinnelig frestelse
för dem.

— Vänta litet, skall du få se! sade Sven
Malm. — Vänta litet!

Greta tyckte, att deras utflykt hit upp var
treflig. Stadens buller ljöd lik en aflägsen musik,
solen sken skarpt på de små gula eller röda husen,
vattnet droppade muntert från taken och sparfvarne
kvittrade frenetiskt i trädgårdarna. Det var som
att komma till ett främmande land, hvars tystnad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free