Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hustrus berättelse. Han såg likgiltigt ringaktande
bort till den långa gestalten i skuggan vid dörren,
höjde på axlarne och frågade:
— Är det verkligen ditt allvar att vilja draga
in en sådan där i vårt hus?
— Sven! bad Greta. — Hon är olycklig.
— Jaså, hon är det... Nå gärna för mig,
ju galnare desto bättre. — Han svängde om på
klacken och lämnade rummet.
Greta stod villrådig. Var det verkligen så
enfaldigt att hjälpa en olycklig? Att det inte var
vanligt visade hans sätt. En snyftning från dörren
afbröt hennes funderingar.
— Herrn vill inte, att jag stannar, det syntes
genast.
— Stackare! Hvad heter hon? — Greta gick
till henne och klappade lätt en af de slappt
nedhängande armarne.
— Ka... Karin, heter jag.
— Hon behöfver väl sofva, säg? — Jo visst.
Nå då taga vi ljuset här och gå uppför trappan.
Det ligger ett litet trefligt rum där uppe och i det
stå mina möbler... mina egna möbler från
flicktiden. Karin får ligga där... i min säng.
Ur de rödgråtna ögonen lyste en gränslös
förvåning. Karin hade knappt hört än mindre
förstått de ord, som nyss yttrats, ty det stod klart
för henne, att nu var hennes hopp slocknadt, nu
måste hon ut i mörkret och blåsten igen. Men
så berörde det deltagande tonfallet henne likt en
systerlig smekning och hon stod stum och undrande
på sin plats.
Greta tog ljusstaken från bordet och gick före,
Karin följde viljelöst efter. Och när de trädt in
i vindsrummet, ställde Greta staken på sin byrå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
