Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ur fattningen genom sin egen obetänksamhet kastade
hon sig ned på golfvet, där skurviskan började
fara fram i rasande hast.
Greta skrattade högre än först, hon fann
alltsammans lustigt. Dessutom var hon glad till sinnes,
ty hon hade plågat sig med att fundera ut ett
sätt att hjälpa den öfvergifna kvinnan, som hon
tagit upp ur gatsmutsen föregående kväll. Och
efter blott en blick på Karin tycktes alla farhågor
onödiga. Där låg ett starkt, villigt lastdjur och
arbetade i sitt anletes svett och bekymmer eller
sorger syntes vara det, hvarpå hon minst tänkte.
Greta blef lugnad och nöjd med den oväntade
hjälp, hon själf erhållit, lät hon Karin fortsätta.
Och denna visade sig vara nyttig. Intet var
tungt eller svårt för henne och allting kände hon
i förväg. Litet senare på dagen träffade Greta
och hon den öfverenskommelsen, att Karin skulle
stanna en vecka, eftersom den sedvanliga
vårrengöringen stundade. Greta var särdeles belåten
med sin hjälpreda, som vid hvarje den minsta
antydning oföränderligt svarade: så gärna, så gärna.
Och hela den sentimentala stämningen från i går
blåste Karin själf bort, då hon sade:
— Hvem kan inte råka i omständigheter?
Men ännu håller jag mig uppe ett par månader
och alltid blir det väl någon råd under tiden.
Greta greps af en naiv beundran inför denna
klumpiga kvinna, hvilken genast tycktes i begrepp att
skaka sin olyckas följder ifrån sig och vid första
lilla vänlighet, som slängdes åt henne, oförfäradt
skådade mot framtiden.
Och det föreföll äfven, som hade Karins blotta
närvaro medfört något nytt i det tysta huset. För
första gången vågade Greta skratta, och när hon
längre fram på dagen ett ögonblick såg ut genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
