- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
104

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och likväl gledo de numera fastän omärkligt
närmare hvarandra. De insågo sig hafva
gemensamma intressen, de voro bundna af ett tvånglöst
uttaladt löfte och de skulle lefva sitt lif på godt
eller ondt sida vid sida. Hvartill tjänade det då,
att göra det sämre och svårare än nödigt var? De
togo inga stora steg och de togo dem ej häller
ofta, de ville liksom pröfva grunden, innan de
flyttade sig öfver den, men de kommo likväl
närmare. Ibland kände de det icke själfva utan
upptäckte det först, sedan det skett, men de vände
aldrig om igen utan stannade och väntade den ene
på den andra.

Greta tyckte, att Sven blifvit annorlunda denna
vår. Och sedan hon gifvit akt på honom en tid,
trodde hon sig märka, att han förundrade sig öfver
henne. Detta nödgade henne att också gifva akt
på sig själf, och då anade hon, att hon nu började
mogna från barn till kvinna. Det skrämde henne
först, emedan det ålade henne större förpliktelser,
men hon lofvade genast och utan tvekan att söka
fylla dem. Och så iakttog hon mannen dubbelt
uppmärksamt för att af hans sätt sluta sig till sin
egen utveckling. Det blef både spännande och
roande, ansåg hon, att hos en annan söka
lösningen på sin egen gåta.

Hon fann den lika litet som han, men hans
glada undran öfver förvandlingen, som skedde under
hans ögon, smickrade henne.

Så kom lik en parentes den heta bataljen med
modren. Och ensamt på Svens min de närmast
följande dagarne såg Greta, att han skänkte sitt
tysta bifall till hennes handlingssätt. Det hon
gjort utan en tanke på honom, tog han för ett
stort och öfvertygande bevis på en kärlek, som han
icke kunde undvara. Hon log beklagande åt ödets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free