- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
131

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som ej längre gömdes bakom synglasen, hvilade
vänliga och uppmuntrande på patienten.

— En sådan där liten stackare har ju inte
hunnit göra något än, mot den kan man inte vara
för god, mumlade han.

Det var inom kort allmänt bekant, att doktorn
älskade barn och genom dem vann han mödrarnas
hjärtan. Numera inträffade det heller aldrig, att
de halfstora pojkarne ropade »doktor Hjälplös»
bakom hans rygg, i stället hette det: »där går
våran doktor». Och det sades på ett sätt, som
tillkännagaf att Samuel Lund var omtyckt.

Det förhöll sig verkligen så, att han blifvit
populär. Uppe i den fattiga utkant, dit han slungats,
var han en man med betydenhet. Öfver hans person
kom äfven något, som, om det gällt en annan,
skulle varit värdelöst, men när det rörde honom
nära nog kunde kallas stadgadt. Hans yttre var
visserligen lika vårdslösadt som någonsin förut,
men hans ställning hade erhållit ett slags
berättigande. Han var de bortglömdes och utarmades
vän och ansågs af dem själfva för deras välgörare.
Och det föreföll som hade den nimbus, hvarmed
han utan eget åtgörande omgifvits, ökat hans
krafter. Han hade funnit en uppgift och växte
med den.

— Ifall man rent utaf skulle tänka på att
blifva litet ordentlig, föreslog han sig själf en dag.
Men han kom snart under fund med, att vanan
ibland är en sjukdom, mot hvilken ingen läkares
ordinationer hjälpa. Samuel Lund höjde icke ens
på axlarne åt sin oförmåga, han fann sig lugnt i
det, som syntes oundvikligt. Och därmed indelades
hans dag sålunda, att han skötte sin praktik till
klockan två eller tre — det är alltid synd med dem,
som ingen bryr sig om, sade han, kvällen och natten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free