- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
141

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag har hört er omtalas bland kamraterna
och... och... Han erinrade sig hastigt, hvad
kamraterna yttrat och teg förlägen.

— Jag kan tro det, svarade Samuel Lund
torrt och började svepa kappan om sig.

— Ämnar ni redan gå?

— Här är ju ingenting mer att göra för mig.
— Han knycklade ihop slokhatten under armen
och tog några steg mot dörren. Hunnen dit
stannade han och syntes öfverlägga. Den unge
läkarens ögon hade sagt honom, att han nu skulle
kunna vinna en vän, kanhända för hela lifvet, och
han fann saken värd att öfvervägas. Men så höjde
han liknöjdt på axlarne, det var nog för mycket
begärdt och han misstrodde andra, ty han trodde
icke på sig själf. Emellertid ville han icke
onödigtvis såra någon och vände om igen. — Er hand!
sade han och räckte fram sin, som den andre
skyndade att fatta. — Och fäst er inte vid
mitt sätt! Jag är litet hastig i vändningarne
numera, det kommer sig väl däraf att jag var litet
långsam förut. — Han log ett ursäktande
barnaleende och ruskade sitt stora lurfviga hufvud, som
när en gammal halftam björn vill göra ett försök
att visa sig inställsam. Och du bror — vände han
sig till den andre — låt oss också taga hvarandra
i näfven! Vi träffas säkerligen aldrig mer och det
är ett godt skäl. Vi röra oss i alldeles olika kretsar,
men vi två ha ju fordom sjungit i samma
kvartett, så... Det var härliga dagar den tiden, inte
sant! — Nej nu skall jag inte stå och prata bort
tiden, för mig är det redan toddydags. Adjö med
er, kärnpojkar! — Och med detta slangord från
källaren, där han tillbragte sina kvällar, skyndade
han ut. —

Barnet tillfrisknade verkligen och Samuel Lund

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free