Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på alldeles samma sätt som förut. Vissa tecken,
hvilka det skulle vara svårt att närmare angifva,
förrådde dock för Samuel Lund, att hans anseende
ohjälpligt sjunkit. Och han insåg, att det ej gärna
kunde blifva annorlunda, då han icke ens begrep
att taga betaldt för sitt arbete. Det fastslogs liksom
genom en tyst öfverenskommelse, att han var
ohjälplig och därmed sköts han fullständigt ut ur
den krets, dit han räknats. Han märkte det själf
och när han en gång tänkte därpå sade han:
— Jag tackar dig herre, att jag icke är lik
dessa andra. — Så flinade han till och fortsatte:
— Min sann passa inte de orden också i munnen
på en publikan och syndare. —
En månad efter det han räddat den rike
mannens barn, mötte han händelsevis läkaren, som ett
ögonblick önskat blifva hans vän men sedan glömt
det. Läkaren stannade och började samtala med
sin kamrat om det fall, som bringat dem i
personlig beröring med hvarandra; han nämnde också,
att han förebrått den rike mannen hans uppförande.
— Tack för vänligheten! utbrast Samuel Lund
och skrattade hjärtligt. — Men det var onödigt,
ty han förstod er icke, och jag... nå det hör inte
hit. Ser ni, jag har en liten teori, som jag lefver
på. Utan den skulle jag ha gått till botten för
länge sedan. — Han log ursäktande åt den andres
minspel, då han använde ordet botten och fortfor:
— För min del är jag glad åt, att saken slutade
så som den gjorde, det bevisar att jag har rätt.
Nej, nu skall jag inte uppehålla er längre. Adjö!
— Han rörde vårdslöst vid hattbrättet och
aflägsnade sig med långa steg. I hvad afseende han
hade rätt, ansåg han onödigt att upplysa och den
andre frågade honom ej. Den unge läkaren gaf
sin kollega förlorad, äfven han, och efter den dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
