Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll ett svar. Men alla hoppades och trodde
och väntade på nästa dag, nästa vecka eller nästa
månad, och efter den tiden hoppades och väntade
de alltjämt.
Som ledda af ett väl skött maskineri gledo
farkosterna öfver tidens ström. Det närvarande
band framtiden samman med det förflutna; i en
oändlig rad visade sig nya farkoster, seglade förbi
och försvunno, lämnande rum för nya. Rubbningar
förekommo ej, ingen visade sig för tidigt, ingen
var försenad. Människorna stirrade bortåt
synranden, somliga mot det gångna, där deras minnen
sjönko, andra mot det vardande, som skulle fylla
just deras förhoppningar och låta tankar blifva
handlingar eller önskningar verklighet. Farkosterna
gledo undan utan att aflämna något till de väntande,
som bedjande eller hotande sträckte händerna efter
dem. Men där följde alltid nya. När den, på
hvars namnbräde för tillfället stod präntadt »i dag»
icke medförde något, vände man sig till den som
följde efter. »I öfvermorgon» blef »i morgon» och »i
morgon» blef »i dag», men namnbytet ändrade icke
lastens innehåll. Tidens maskineri fungerade med
osviklig säkerhet och den nya dagens farkost gled
in i den nya nattens mörker. »I går» var intet,
»i morgon» allt.
Dagarne lades samman, blefvo veckor,
månader och år. Lif släcktes och lif tändes och riken
föllo sönder eller uppstodo. Och människorna, som
påstodo sig lyda högre lagar, dåsade och hoppades,
önskade och väntade, det kallade de att lefva.
Till Samuel Lund förde tidens skepp tungsint
grubbel och oroliga drömmar. I hans lif ändrades
ingenting, han endast slöt sig ännu mer inom sig
själf. Och han tänkte ofta på Margits mor. Så
hvita, lena händer som hennes visste han sig aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
