- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
177

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Samuel Lunds förtjusning gjorde, att han
rodnade öfver hela ansiktet. Han skakade kraftigt
sin blifvande hyresvärds hand och skrattade belåtet.

— Du anar inte, hvilken tjänst du gör mig,
bror Malm. Jag är sönder, ur gängorna och skulle
sjunka i smörjan och eländet, ifall jag inte tilläts
vara hos goda och sunda människor. Det här kan
blifva min räddning, jag känner det. Tack, min
hjärtans bror, tack, tack! — Priset hinna vi alltid
komma öfverens om sedan. Och jag har ju en
liten lifränta, som du vet. Nej det vet du inte,
jag fick den ju i somras... utaf syster min. Hon
dog då och testamenterade mig sina slantar. Hon
var egentligen min enda patient, innan jag hamnade
här uppe. Jag skötte henne utmärkt, det sade
hon själf. Bröstsjuk, stackars tös och... herre
gud... ja... Nu går jag väl in och talar med din
hustru. — Han tog några steg men vände genast
om och fattade Malms hand, som han kramade
mellan sina. — Du vet inte, hvad det här betyder
för mig, men det är räddningen, bror, räddningen.
Jag måste in bland nya människor och ut ur det
gamla... ut... ut... Han släppte den andres
hand och sprang öfver gården.

Sven Malm såg efter honom och höjde på
axlarne. I hans ögon var Samuel Lund den
ohjälplige, möjligen intressant som fenomen men alldeles
utan betydelse som människa. Han hade emellertid
ingenting emot honom, snarare ansåg han den
svage och lättledde doktorn passa bredvid sig, om
inte för annat så för kontrastens skull. Där han
stod, offrade han ett par sekunder åt tanken att,
medan han nu hade honom inom räckhåll, pröfva
sin styrka på hans omdanande till ordentlig
medborgare. Ja, han skulle verkligen göra det, ifall
han händelsevis fick någon tid öfrig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free