Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
För en tid, som gör väsen af allt, var detta
i sin ordning, men när Sven Malm tog ett sådant
steg, ansågs det djärft. De gamla, hederliga
snickarmästarne funno ungtuppen fräck och två af fadrens
vänner gjorde sig besvär att uppsöka och varna
honom. — Högmod går före fall, sade de i sin
ärliga välmening. Han tackade dem kallt och
beställde samma dag dubbelt så stora kort. Man
hade väckt hans rätta natur och det roade honom
att trotsa yrkesbröderna. Dessa drogo sig sårade
undan och spådde hans ofärd. Sven Malms svar
bestod i att annonsera. Hans yrkesbröder sågo
menande på hvarandra, skakade sina hufvuden och
sade med en blandning af deltagande och skadefröjd:
— Det är på upphällningen med honom,
stackars gosse, han måste annonsera i tidningarne.
— Sådan var deras åsikt om den saken.
Sven Malm svarade ingenting, han förskaffade
sig flera stora beställningar, utvidgade verkstaden
och anställde sex nya gesäller. Han var nöjd med
sig själf, ty han hade kommit fabriken närmare
än han någonsin vågat hoppas. Och numera gick
han hvarje dag och såg på tomten, som skulle
blifva hans.
Den enda missräkningen, som drabbade honom,
var Gretas oförstående undran, när han lagt
visitkortsbunten framför henne. Hon tog en af de
små, fyrkantiga papperslapparne, läste namnet och
titeln, såg efter, ifall det stod något på kortets
baksida, samt blickade frågande upp till sin make.
Sven Malms min föreföll något snopen, men han
tröstade sig snart med, att många andra skulle
blifva både ursinniga och afundsjuka. På
svärmodren imponerade hans tilltag däremot. Första
gången hon höll ett af mågens visitkort i sina
händer, mörknade hennes anlete — det hade mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
