Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade, i chiffonjén och lät dem ligga, de
förlorade ingenting på att gömmas. Han kände sig
vara en lycklig man, han ägde ett mål att sträfva
till och krafter att nå det. —
Samuel Lund flyttade in i det hvita huset.
Hans möbler och boklårarne transporterade ett
par snickargesäller åt honom och redan samma
eftermiddag ordnade han sin nya bostad. Han
visste ej, hvarpå det berodde, men han kände, att
han skulle trifvas. Det lilla rummet, som var så
lågt, att hans hår sopade taket, när han gick af
och an, syntes honom hemtrefligare än något annat,
där han förut bott. Trasmattan, som räckte precis
från dörren till skrifbordet, väckte vänliga minnen,
hvilka gjorde honom vek till sinnes, och genom
fönstret på gafveln såg han jämt så mycket, han
ville se af den yttre världen. Och den behöfde
han lyckligtvis ej längre.
Det sätt, hvarpå han blifvit mottagen, gjorde
honom godt och han log tacksamt, när han
erinrade sig, hur glada alla varit vid hans ankomst.
Karin var den, som med största glädjen hälsat
honom välkommen. Han visste väl, att det inte
så mycket var honom personligen, hennes
förtjusning gällt, utan en annan, men det betydde mindre,
eftersom han likväl gifvit den egentliga anledningen.
Karin hade nämligen åtagit sig att för några kronor
i månaden städa rummet, tvätta den nye
hyresgästens linne och sköta hans tillhörigheter. När
hon hört hans pris och sagt sitt ja, såg hon bort
till en liten pojke, som satt under päronträdet och
smetade ned sig med våt jord.
— Det är vackert tänkt, sade Samuel Lund
och öfversatte tyst hennes blick med: — Det blir
alltid litet till för dig, min gosse.
— Ja, ä’ han inte vacker å’ rar? frågade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
