- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 1 /
185

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förut lekt kurra gömma med vilsegångna fotgängare,
funnos ej längre. I stället skuro snörräta avenyer
hvarandra på passande afstånd och utefter dem
växte stenkolosserna i höjden. Det blef en
omdaning, som nödgade stockholmaren att beundrande
gapa på sin egen stad.

Och som den erhöll en ny fysionomi, fingo
äfven dess invånare en ny sådan. Bland annat
uppstod ett slag af medborgare, i dagligt tal kallade
tomtjobbare. De gnodde som väl dresserade
jakthundar ur hus och i hus, vädrade efter tomtägare
och nämnde summor, som gjorde åhörarne
hufvudyra. Kålrotslanden och tobaksplantagen där uppe
i utkanten visade sig vara guldgrufvor och
personer, hvilka om morgonen stigit upp som knappt
välbärgade lade sig samma kväll som
hundratusenkronors karlar. Några veckor eller några månader
senare svuro de himmelshögt öfver sin brådska att
sälja, hade de väntat ett år, skulle de varit dubbelt
rikare. Men ingen gaf sig tid att lyssna på deras
klagorop, ty nu gällde det att förtjäna pengar. Och
det såldes och köptes utan återvändo. Man talade
bland andra mycket om en kryddbodexpedit, som
blifvit stormrik genom att helt fräckt köpa en
byggnadsplats utan ett öre på fickan. Hans
förtjänst belöpte sig verkligen till ett femsiffrigt tal,
men han förlorade snart alltsammans genom nya
köp och blef virrig på kuppen. Då var han redan
glömd, ty sådana, som gjorde både bättre och
sämre affärer, blef det snart godt om. Enda
skillnaden var, att man ordade vidt och bredt om de
lyckade spekulationerna men aldrig tänkte på de
misslyckade. Det var många, som gnuggade
händerna i de dagarne, men de, som svuro och
förbannade, voro heller inte få.

På gapskratt och tandagnisslan var det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free