Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gjorde en sista förtviflad ansträngning att resa
sig men sjönk ihop och förblef liggande. En oredig
föreställning, att hon borde sofva, grep henne och
hon fann det i sin ordning. Det var skönt att få
slumra in och hon var så trött... så trött...
Hon låg orörlig en stund, men hennes bädd
var ej så bekväm, som den plägade vara, och för
den skull ville hon vända sig. Men det viktigaste
var, att den vackra sidan skulle ligga uppåt. När
hon kommit i den önskade ställningen, blef hon
nöjd och slöt ögat.
Värmen var tryckande och rosorna fyllde luften
med sin doft, deras blomningstid hade nyss börjat.
Öfver husen på andra sidan gatan föllo solstrålarne
ned och en bland dem, som tagit till vana att göra
en kort påhälsning här hvarje dag, listade sig
in mellan blad och grenar. Den dröjde en stund
på stolen vid fönstret liksom förundrad öfver att
finna platsen tom, sedan gaf den sig ut på
upptäcktsfärd. Den klättrade upp till bokhyllan och
läste några namn på lika många bokryggar, den
betraktade fars och mors porträtt på väggen ofvan
soffkarmen och halkade slutligen ned till golfvet.
Där låg hon som vanligen satt i stolen. Solstrålen
lekte med hennes ljusa hår, smög sig till att kyssa
hennes kind, den var eljes så mjuk och fin, men
i dag kändes den kall och fuktig. Solstrålen gled
litet åt sidan och på lagom långt afstånd kastade
den liksom en sista, frågande blick på flickan,
hvilken låg stel och orörlig, sedan flydde den.
Det blef skumt i det stora rummet och luften
föreföll kvalmig. Utanför bullrade staden och
trampet från brådskande fötter ljöd dämpadt in genom
rutorna, hvilka skallrade sakta i sina ramar. Från
en stor ros med gammalt elfenbens fina färg föllo
några halft förvissnade blomblad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
