Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Högst uppe på gafveln till ett af de bredvid
liggande husen fanns ett dufslag och därifrån flögo
dess befjädrade invånare i flockar utåt staden.
Emellanåt kretsade de också öfver gården och då
skrattade lille Sven godt, ty de många vingarnes
flaxande liknade på långt håll en större folkmassas
sorl. Men hvad dufvorna sade till hvarandra,
förstod han icke. I det stora hela var han ej ledsen
däröfver, ty han antog att deras sagor ej voro så
roliga som moderns. Han sade likväl oupphörligt
till dufvorna, att han var deras vän och de tycktes
tro honom, särskildt hvar gång han kom ut med
en strut ärter eller ett stycke bröd åt dem. Då
trängdes de kring gifvaren och ett par våghalsar
åto till och med ur hans händer.
Men han led också för sina vänner. Ibland
kommo nämligen några halfstora, sluskigt klädda
pojkar in på gården och ställde sig att hvissla i
händerna eller gjorde andra konster för att fånga
en dufva. Dödligt orolig iakttog Sven deras
förehafvande och det gladde honom, att han aldrig såg
dem lyckas. Så snart fågelfängarne misslynta gått
sin väg, räckte Sven ut tungan efter dem eller kastade
stenar mot planket. Sedan ropade han upp till
dufvorna, att nu var faran förbi, nu kunde de gärna
flyga ned, så skulle han springa in efter ett bröd.
När lille Sven egentligen började förstå världen
kring sig, visste han icke. Hans själ vaknade ej
på en gång och hans förstånd måtte hafva växt
långsamt, ty ett af hans tydligaste minnen från sin
tidigare barndom var faderns ofta upprepade ord:
— Det var en fasligt dum pojke.
Vid dylika tillfällen blygdes Sven öfver sin
enfald och teg flere timmar å rad. Han begrep
först långt senare, att det varit hans barnsliga frågor,
som tröttat fadern, men då hade han redan upphört
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
