- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
16

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och mössa med guldrand kommenderade dem
lågmäldt.

Karl höll sig fortfarande dold bakom masten.
Först när han såg lille Sven i sällskap med sin
mor och doktor Lund komma, steg han fram. Det
smickrade honom synbarligen, att dessa välklädda
personer besvärat sig för hans skull, och han
betraktade kamraterna för att se, hvilket intryck deras
närvaro skulle göra. Samuel Lund lyfte upp lille
Sven, så att de båda barndomsvännerna kunde taga
hvarandra i hand öfver relingen.

— Lycka till, Karl! sade Sven allvarligt.

— Tack ska’ du ha! Det ska’ nog gå bra,
må du tro.

Karin hade närmat sig den lilla gruppen, och
när hon hörde, hur vänligt hennes son blef bemött,
erhöll hon en ny anledning att gråta.

— Äh, det här ä’ väl ingenting att lipa åt,
ropade Karl manhaftigt. — För resten kommer jag
ju igen i höst.

Bogserbåten blåste i detsamma.
Förtöjningstrossarne, som tjänstvilliga händer lossat, halades
in och briggen började långsamt glida ut från kajen.
Karl ansträngde sin röst, för att säga modren ett
par tröstande ord, men de drunknade i det sorl,
som hastigt uppstått. Några muntra arbetare roade
sig med ett hackigt hurra, två eller tre mödrar
började gråta och öfverallt hördes: »adjö, adjö»!
»må godt»! »välkommen igen»! under det näsdukar
eller mössor flitigt svängdes. På fartyget svarade
gossarne med en rad taktfasta rop och ifriga
viftningar; så vred sig det tunga skrofvet och vände
aktern åt kajen, den ungdomliga besättningen
skymdes bort.

Lille Sven stod mellan sin mor och doktor
Lund. Han såg skeppet släpas ur solljuset och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free