- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
24

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bästa lilla vänlighet skingrar, lifvade honom hans
egna ord och så följde en tidrymd af lefnadslust
och nya sträfvanden.

Sent omsider fällde han dom i sitt eget mål,
och ehuru han befarade att nödgas vädja till högre
instans, fattade han sitt beslut: att söka blifva en
ny människa. — Jag är nyfiken att se, hur
experimentet skall utfalla, sade han. Emellertid plågades
han af tanken att vara för gammal. En man, som
närmade sig femtiotalet, var han icke redan
förbrukad? Knappt blef ett tvifvel undanröjdt, förrän
ett annat staplade upp väldiga hinder på den väg,
han föresatt sig att vandra. Han spände senor
och muskler, kringgick dem, klättrade öfver eller
kröp under och kom slutligen fram på andra sidan.

— Rundt omkring mig ändrar man en hel
stad, skall det då inte gå att ändra en vanlig
dödlig? utbrast han en dag. Det gick verkligen, men
det kräfde år, ty långa mellantider slösades bort
under ursinniga fejder. Då förlorade Samuel Lund
tålamodet. En morgon ställde han sig framför sin
spegel, knöt näfven åt bilden däri och ropade:
— Du skall! Hör hvad jag säger, du skall!

Hvar och en i det lilla huset hade något att
tänka på, icke ens Karin blef lottlös. Söderholm
hade friat till henne men erhållit ett ohöfligt afslag.
Han inbillade sig, att tidpunkten var särskildt
lämplig, så snart Karl aflägsnats, och han misstog
sig fullständigt. Karin saknade sin gosse, och när
det var för sent, ångrade hon att hafva låtit honom
gå till sjös. Söderholms frieri kom som sändt från
en omtänksam försyn, ty hon behöfde någon, öfver
hvilken hon tilläts utgjuta sin vrede, och det
gjorde hon.

Efteråt kände Karin det, som om hon för den
frånvarande underkastat sig en oerhörd uppoffring.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free