Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När det likväl skett gick han ängslig omkring
i rummen. Den kvällen blef lik många andra, lille
Sven fruktade fadrens stränga blick och kröp undan
i vråarne, så fort denne kom i hans närhet. Och
ständigt var det något att anmärka på honom.
Tänkte Sven någon gång öfver de olika problem,
lifvet gaf honom till lösning, såg han ingenting
annat än sin oförmåga. Det blef således att handla
på en slump. Lyckades man göra rätt, var det bra,
och misslyckades man, kunde ingen hjälpa det.
Förhållningsregler funnos ju icke och feltagen
straffades ej, ifall man var klok nog att slingra sig
undan i god tid. Det gällde att krypa och lista
sig fram och säga ja, där man menade nej, ty de
stora och förståndiga, som åtagit sig att visa vägen,
kände den sällan själfva. Allting blef osäkert och
vacklande, när man sökte tänka sig in i det.
Därför var det bäst att icke tänka utan lita på sin tur,
den fällde ändå utslaget. Och så hade Sven det
bättre ställdt än andra, han ägde sin mor. På
henne trodde han så blindt, som blott ett barn
kan tro, och att hon aldrig skulle svika, det
visste han.
Dessutom var farbror Lund för det mesta i
närheten. Äfven hos honom fanns förståelse och
denna lugna godhet, som alltid vinner ett barn.
Han satte Svens fantasi i liflig rörelse med sina
yttranden och han tycktes finna det helt naturligt,
att gossen ej skulle förstå dem.
— Längre fram, plägade han säga, — längre
fram få vi talas vid.
Till allt hvad han sade log Sven gillande, ännu
var det tonfallet och icke orden som fängslade
honom. Och en eftermiddag, när farbror Lund
varit särskildt hjärtlig, fattade han mod och följde
oombedd med upp på gafvelkammaren. Doktorn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
