Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hakat sig fast vid hans ena arm. Gossens
onaturliga blekhet gjorde honom eftertänksam, och han
stannade på nytt. Med en föraktfull fnysning
fattade fadren för andra gången sin sons hand och
drog honom med sig.
Bakom de gående växte tumultet, skränet
blef starkare och hvisslingarne gällare. Sven stal
sig till att kasta en blick tillbaka, fastän han visste,
att fadren skulle banna honom, och såg därvid att
talaren hoppat eller knuffats ned från stenen. Då
började han gråta.
— En sådan sillmjölke, sade Sven Malm
missnöjd. — Han lipar för allting.
— Seså lille Sven, det var nog ingen fara. —
Samuel Lund klappade gossen vänligt på hufvudet
och när Sven såg, att doktorn tog saken lätt,
upphörde hans tårar att rinna.
— Han var alldeles ensam, farbror, hviskade
han med en skygg blick på fadren. — Vi skulle
ha hjälpt honom, säg!
Sven Malm spottade ursinnigt ett par gånger,
där han gick. Slutligen blef förargelsen honom
öfvermäktig.
— Det är en skam för ett ordnadt samhälle,
att dylikt kan tillåtas, bröt han ut.
Småskrattande gick Samuel Lund bredvid.
Han brydde sig inte om att svara något på den
andres utfall, men litet senare yttrade han:
— Det börjar blåsa upp, tror jag.
Sven Malm höjde ringaktande på axlarne.
Själf varande arbetsgifvare hade han ej kunnat
undgå att märka den rörelse, som en bjudande
nödvändighet tvingade fram ur de rådande
förhållandena. Men han hvarken ville eller kunde förstå
något af det han såg. Han hyste den välkläddes
afsky för lumporna och kälkborgarens misstro till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
