Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig. I skogsbrynet var en större människomassa
samlad kring en man, bredvid hvilken något rödt
skymtade. Sven stannade, sökte ett ögonblick i
sitt minne och kom genast ihåg, hvad han för
länge sedan bevittnat just här. Han behöfde ej
anstränga sig, han såg allt så, som det varit en
gång. På ungefär samma ställe stod samma man
på samma sten och talade... kanske samma ord.
Och likväl var skillnaden mellan förr och nu
ofantlig, till och med platsen var förändrad. De rikes
kvarter hade ryckt närmare och nästan inpå dem
samlades det obestämbara något, som i historiska
läroböcker eller dagligt tal kallades »folket». I dess
midt stod mannen, som fordom blifvit hånad och
hotad, måhända slagen, och bar djärft fram sina
åsikter, medan hundraden böjde sina hufvuden
inför honom och ödmjukt togo emot för att gömma
orden i sina hjärtan. Här var mängdens kyrka
dit ingen klockringning kallade, men dit alla styrde
kosan för att höra det sista evangeliet predikas.
Agitatorn hade växt, hans hållning var säker
och hans meningar grepo likt kuggarne i en
oändlig rad stora drifhjul in i hvarandra, nu var det
han som hotade. Det hade gått fort för den lille
mannen, som nyss stått vid vägkanten och häjdat
de förbigående. Lik tiggaren, som ber om en
allmosa, hade han då sökt truga sin öfvertygelse
på likgiltiga vandrare, nu gick han ej till någon
längre, massorna kommo frivilligt till honom. Tiden
var mogen, fröet, som såtts på slöa sinnens
hälleberg, hade spirat upp och burit frukt
hundradefaldt.
Sven gick närmare och tog plats ytterst i den
omgifvande hopen. Han lyssnade halft undrande,
halft misstrogen till de många och stora orden,
hvilka på en omöjlig dialekt runno öfver talarens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
