- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
62

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visade vänlighet och frågade, ifall han ej ville
åhöra föredraget.

— Åh, jag vet precis hur det låter. Kom med
ska jag tala om, hvad vi vill.

Någon vidare lust därför kände Sven ej, men
han befarade, att ett afslag skulle såra den andre
och följde honom.

— Ser ni, jag har varit med från början, sade
karlen tvärt och hans högra hand, i hvars skinn
svärtan från det läder han dagligen bearbetade
grott fast, beskref en båge som påminde om
agitatorns våldsamma armrörelser.

De satte sig i gräset. Sven hade hunnit den
ålder, då barnet börjar reflektera öfver
tilldragelserna kring sig och väntade en uttömmande
förklaring. De hvita orden på röd grund föreföllo
honom vara rubriken ofvanför ett långt stycke,
hvars innehåll han gärna önskade lära känna. Han
beredde sig alltså att lyssna till den, som åtagit
sig dess uppläsande.

På ett tillgjordt och förvirradt sätt berättade
arbetaren, hvad han hoppades, att det nya skulle
bringa särskildt honom. Sven sökte följa med och
erhålla ett begrepp därom, men det stötte genast
från början, att karlen endast nämnde sig själf,
han tycktes tro hela rörelsen igångsatt för sin
skull. Skomakeriarbetaren med sina beckiga
fingrar begagnade hela tiden det kungliga »vi» och
talade om sin egen person i pluralis, han hade
också lärt något af det nya.

Sven lyckades ej dölja hur hans intresse
svalnade och snart såg han uteslutande bort till
folkmassan, han hade förstått, att hvad han nu hörde
hvarken var mer eller mindre än ett stort barns
försök att imponera på ett annat barn med
föregifven kännedom om något, som han missuppfattat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free