- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
73

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Har du kommit hit, stannar du nog en
stund, inföll han.

— Min ursprungliga mening var det, men du
är en annan...

— Och du?

— Alltjämt densamme, oförbätterlig och
oförbrännelig. Lättsinnet personifieradt, slarfvet satt
i system och... ja, det vet du, vi äro ju gamla
bekanta.

Lund hade gått fram till skrifbordet för att
tända lampan, ty novemberskymningen hade inträdt.
Gyllensvan åsåg hans förehafvande och häjdade
honom med ett plötsligt:

— Nej, låt bli det där. Vi två ha ju setat i
halfmörkret och pratat många gånger förr, kan vi
inte roa oss med det om igen. Åh jo, gamle Sam,
visst kan vi. Låt lampan vara, jag ser hälst, att
den inte tänds. — Hans röst sjönk ned till en
förtrolig hviskning. — Uppriktigt sagdt vill jag inte,
att du ska se, hur fördömdt jag kommit på dekis.
Jag liksom skäms, sedan jag sett att du blifvit så
förändrad. Hade du varit samme cyniker som
fordom, skulle jag med nöje underkastat mig en
okulärbesiktning, men du är en annan människa, och jag
vet inte, hvar jag har dig. — Han tystnade och
syntes tänka efter, sedan fortfor han igen. — Ser
du, jag såg dig en gång i våras slinka in genom
porten här och sade till mig själf: jaså, han bor
där, skall hälsa på gossen ett slag. Det var
afgjordt då, men... ja du vet, hvilket värde mina
beslut äga. Det blef ingenting af, det kom förstås
något emellan, det gör det alltid. — Nej, det var
inte om det, jag skulle tala. Samuel, var inte ond
på mig, men ser du, jag måste träffa en människa,
frottera mig mot en like och tillåtas tala ut, framför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free