Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo tack, hur har du det själf? — Det var
viktualiehandlaren, som frågade.
— I lekamligt afseende utmärkt, i andligt
mindre bra och i finansielt uselt. — Samuel Lund
gaf sin förklaring en skämtsam form, han hoppades
på så sätt lättare kunna öfvergå till sitt egentliga
ärende. Men han såg strax, att man ej tycktes
förstå honom.
Prästen hade alltid hyst agg till sin äldste
bror, nu blef han äfven stött af hans sätt.
Viktualiehandlaren pröfvade ett leende, han hade
ingenting emot ett skämt, men när han såg den yngstes
sura min, frös det bort.
En kort paus uppstod. Samuel Lund väntade,
att man skulle komma honom till mötes på halfva
vägen och ville gifva bröderna tid. Han såg sig
omkring i det lilla rummet, hvars enda möbler
utom pulpeten och skrifstolen utgjordes af en med
svart skinn klädd soffa. På ena väggen satt en
hylla, där diverse varuprof hopats och i en vrå
stodo flera rader tomma ölbuteljer. En fuktig
kyla rådde och i den framträdde den obehagliga
lukten af ost, mjöl, damm och mögel, bildande
en unken blandning, hvars olika beståndsdelar
kämpade om väldet utan att någonsin förenas till
ett helt.
— Nåå, du har fått mitt bref? frågade Samuel
Lund slutligen för att bryta den pinsamma
tystnaden.
— Joo... joho... det har jag.
— Och svaret? — Han hörde själf, att hans
stämma fått en högdragen klang, men hur gärna
han än önskade det, förmådde han ej tvinga sig
att uppträda som supplikant. Rummets instängda
kyla och brödernas stela hållning åstadkom, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
