- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
100

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Hm! hostade affärsmannen. Han hade
synbarligen blifvit litet varmare och frågade sig
tyst, ifall det ej var ganska naturligt, att han som
en broder räckte den begärda handen. Då tog
prästen cigarren ur munnen och steg ned från
stolen, som suckade under hans kroppstyngd.

— Jag och bror Simon här, började han och
talade så långsamt, att det nyss yttrade ordet knappt
tycktes hafva något sammanhang med det
nästföljande — ha nyligen resonerat om dig. Ditt bref
var oss en fullständig öfverraskning, till min sorg
nödgas jag säga en långt ifrån behaglig sådan.
Simon har just bestämt sig för att göra en
donation till ett behjärtansvärdt ändamål, han ämnar
nämligen med varm hand skänka 5,000 kronor till
det nyligen stiftade Magdalenahemmet.

— 5,000, morrade viktualiehandlaren, hvem
har sagt det!

Med en imponerande handrörelse bjöd prästen
honom att tiga.

— De fallnas andliga nöd, återtog han med
orubbligt lugn — har förmått några sanna kristna
att sammansluta sig till en förening, som skall
verka för, att dessa förtappade ledas in på nådens
och hugsvalelsens stig.

Han talade tillräckligt säfligt för att hinna
lägga cigarren ifrån sig, skjuta fram ena benet
och sticka sin feta högra hand innanför rocken
under pausen mellan två ord. Efter dessa
förberedelser spände han ut bröstet och lutade
hufvudet bakåt, så att de långa lockarne föllo ned på
axlarne och bildade en ram kring det fylliga
ansiktet. En kort stund stod han orörlig, och de
vackra, bruna ögonen sågo öfverlägset från den
ene till den andre af de båda åhörarne. Han
föreföll orubbligt säker och var innerligt medveten om,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free