Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi äro rika, min kära Greta, sade han,
som om hustrun varit närvarande och hört honom.
Han satt en stund och lät ögonen följa de täta
sifferraderna på arket, som ensamt låg kvar och
lyste hvitt mot chiffonierklaffens bruna yta. Ett
par gånger såg han liksom för att pröfva sig bort,
men ögonen drogos genast åter till den ståtliga
slutsumman. Det kostade honom en verklig
ansträngning att ändtligen fästa blicken vid något
annat, men när han riktigt ville, kunde han det.
Sven Malm lutade sig mot stolens ryggstöd
och stirrade ut i rymden. Hvad han eftersträfvat
hade blifvit hans och egentligen borde han vara
nöjd. Men förmågan att vilja hade ej slappats,
tvärtom kände han sig handlingskraftigare än
någonsin. En sekund sväfvade det för honom, att lugnet,
som han hört så många prisa, kanske var det
bästa. — Jag har arbetat, tänkte han, men afbröt
genast med en otålig axelryckning... jag vill njuta,
eller något dylikt hade han ämnat tillägga. —
Nonsens, sade han kärft — den största njutningen är
arbetet. Och han, som ägde en säker
operationsbas, hade ingenting annat att göra än gå vidare.
Just på det tänkte han hälst. Man hade för en
tid sedan erbjudit honom köpa en välbelägen tomt,
han skulle köpa den och så blef det att bygga
för egen räkning. Det solida och reela var att
äga. Och så snart hans första hus blifvit färdigt,
flyttade de in i en bekväm våning och lefde ett
komfortabelt lif. Ja, det ville säga Greta och Sven,
själf arbetade han som förut.
Hans tankar flögo som flitiga arbetsbin, hvilka
hvart och ett förde något till hjärnans kupa.
Plötsligt log han bredt, han hade kommit att se sig
omkring i det rum, där han satt, och det väckte minnen.
— Hvilket vänligt öde var det väl som styrt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
