Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade rätt, Sven Malms kropp var stark,
men hans vilja var starkare. Då han vaknade ur
sin domning, hade han ännu ej klart för sig hvad
som inträffat. Smärtorna voro endast ett bleknadt
minne af en ohygglig mardröm och tycktes lurande
dröja på ett styckes afstånd. De pinade honom ej
men stodo dock i en oförklarlig förbindelse med
honom, de funnos någonstädes i närheten men
medförde ingenting annat än oro. Han var rädd
utan att veta för hvad, och hans ängslan stegrades
efter hand till fasa. Han kände att tiden gled
bort, utan att han fann något och det skrämde
honom. Han låg i en lätt dvala, som otydligt lät
honom se flere olika skuggor, hvilka rörde sig
bredvid hans läger. Han ansträngde sig för att fatta
meningen med allt detta: sin egen oresonliga ängslan
och dessa tysta främlingars närvaro. De hade något
med honom att skaffa, det var uppenbart, men
hvad ville de?
Han lyckades icke vinna klarhet och lät
ögonlocken falla ned, de voro blytunga och ensamt
hans försök att hålla dem uppe uttömde krafterna.
En behaglig slapphet smög sig öfver honom, det
var, som om mjuka händer varsamt strukit hans
värkande tinningar och bringat honom ro. Lättad
från allt sjönk han sakta hän i ett oändligt djup,
som öppnat sig för att mottaga honom. Då
skakades plötsligt hans kropp af en våldsam darrning,
det kröp i hvarje nerv, som hade någon mellan
klumpiga tänger klämt dem alla utefter hela deras längd
och en smärta, oerhörd och ofattbar, pressade sönder
hans kropp. Han hade ej hört dörren öppnas och
visste ej, ifall någon trädt in i rummet, men en
förnimmelse af att en, som varit honom dyrbar,
en, som tillhörde hans eget jag, fanns tätt bredvid,
slungade honom handlöst tillbaka mot verkligheten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
