- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
145

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

erhöll hon intet svar, men knappt beredde hon sig
att gå, förrän modren genast var på fötterna för
att låsa dörren i dubbla slag efter henne.

Greta gjorde hvad i hennes förmåga stod att
hjälpa den gamla men möttes alltid med fientlig
misstro. Hon gick bekymrad och förstämd efter
hvarje besök och vände åter med en tids
mellanrum. Slutligen lyckades hon öfvertala modren att
taga en äldre fröken i fattiga omständigheter till
ett slags sällskapsdam. Denna älskade kattor lika
högt som kaffe, var sant troende, lagom vidskeplig
och hatade korsdrag, hvarför hon accepterades.

Någorlunda lugnad för modren måste Greta
sysselsätta sig med Sven. Han hade blifvit blek
och mager och läste endast undantagsvis sina läxor.
Inträffade det verkligen brydde han sig sällan om
andra ämnen än de, som särskildt intresserade
honom såsom historia och botanik. Småningom
öfvervann Greta sin rädsla för en nedslående
underrättelse och tog honom med sig till en läkare,
hvilken genast stillade hennes oro.

— Han växer för fort, men det är vanligt vid
hans ålder. Vänta bara, det blir nog bra.

När de gingo från konsultationen var Greta
fullkomligt till freds. Hon promenerade vid sonens
sida genom gatorna och sin vana trogen skisserade
hon i tankarna för hans räkning upp ett lysande
framtidsperspektiv. Så skulle de också gå om
många år — inte allt för många — då han blifvit
en berömd man. Hon log godt och Sven, som såg
det, log äfven han.

Sedan allt sålunda ordnats, återstod ingenting
annat än att vänta. Och som det öfverensstämde
med Gretas skaplynne, gjorde hon det gärna. Det
lilla huset slumrade och dess inbyggare tycktes följa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free