Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det gamla huset hade inemot sjuttonhundratalets
slut blifvit byggdt af en sjökapten, som samlat
förmögenhet. Öfver ingångsdörren lät han anbringa
en stentafla med sitt namn, och som han var skicklig
träsnidare, skar han med egen hand in »Anno 1783»
i ekporten. Taflan spräcktes snart och blef
borttagen, men årtalet satt kvar för all framtid.
Den förste ägaren röjde upp marken i
grannskapet, anlade rabatter och trädgårdsland öfverallt
samt planterade några fruktträd och en syrénhäck
rundt omkring sin tomt. Hans plantor växte och
frodades, så att huset inom kort låg halft begrafvet
bland buskarne, och man bevarade ännu långt efter
hans dödliga frånfälle en tradition om en liten tjock,
rödbrusig gubbe, som promenerade på välkrattade
gångar och bolmade holländsk knaster ur alnslånga
kritpipor. Det var visst också tal om en
storblommig sidennattrock och ett kulört tygstycke i form
af en turban viradt kring en skallig hjässa jämte
oerhörda äggtoddar och strömmar med julglögg hela
vintern igenom, men något faktiskt att hålla sig
till lyckades man aldrig få ut ur dessa historier.
Den trinde sjökaptenen med sin kopparröda
ansiktsfärg tillhörde numera legenden liksom hans
trädgårdsanläggningar. Ett föreföll dock säkert, när han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
