- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
204

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följa öfriga makters exempel, drabbar samma öde
landets hufvudstad. Tidningarna skola kungöra
det, alla få på förhand veta, hvilka följder ett
fasthållande vid det gamla medför. Hvad icke
rättvisa och billighet förmått åstadkomma, skall
skräcken göra. Yi stå inför en vändpunkt i
mänsklighetens historia och vi begagna obevekligt vår
makt. Det är att välja mellan dessa två,
rättfärdighet eller undergång.

Jag vet icke, ifall detta är den bästa vägen,
men det är vår väg och det är nog för mig.

Wolkow tystnade och ställde sig framför Sven.

— Det var, hvad han sade mig, återtog han
efter en stunds uppehåll — och jag kände att jag
var honom mycket tacksam, för att han från första
stunden trott på mig. Sedan talade vi ytterligare
om detaljerna, och han gaf mig några goda råd.
Följande dag lämnade jag min bostad och gick att
träffa uppfinnaren. — Här kommer ännu en,
presenterade mig den okände; jag får väl kalla honom
så, ty jag kände ännu icke hans namn. — Jag
nickade ett ja utan hvarje förbehåll till hans ord,
jag kände mig vara oupplösligt bunden vid dessa
två män och deras uppgift. Den var så stor, att
blotta tanken därpå gjorde mig frisk och skänkte
mig oanade krafter. Mina göromål bestod i att
hjälpa uppfinnaren med hans arbete. — En vecka
hade jag sysslat därmed, då jag utanför huset, i
h vilket vi bodde, oväntadt mötte mannen, hvars
namn jag lofvat att aldrig nämna. Förrädaren
låtsade ej se mig men log, när han gick förbi utan
hälsning, han inbillade sig väl, att jag ej kännt
igen honom. Jag hade dock både sett och förstått,
jag vände genast om och berättade händelsen för
mina vänner. De insågo, hur farligt det var att
stanna på ett ställe, där jag bevakades. De beslöto,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free