Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några utdrag ur Sven Malms dagbok,
ur minnet nedskrifna af E. Blixt.
Jag såg, hur förundrade mina tre vänner blefvo,
när jag sade dem, att jag ville flytta. Det
första de frågade mig var, ifall jag ämnade sluta
på matstället, där vi åto. På det hade jag inte
tänkt och svarade, att jag troligen skulle komma
dit i vanlig tid. — Nu vet jag, att jag inte kan
det, kamraterna få säga, hvad de vilja. När vi,
som skola ändra allt, träffat våra förberedelser,
söker jag upp dem och förklarar sammanhanget. —
Sedan jag på allvar brutit mig lös ur det kotteri,
vi fyra skandinaver utgjorde, märker jag, hur mycket
jag verkligen hållit af dem, särskildt Elias. Det
sista jag minns af honom är hans påstående, att
det suraste vin är nektar, blott man får dricka det
i Paris samt att alla flickor där äro vackra, äfven
de fula. Hur allvarlig min sinnesstämning än är
nu, måste jag dock skratta, när jag tänker på honom.
Han är en lycklig natur, och jag har aldrig träffat
någon, som gör dumheter med sådan smak. Elias
är en stor, vänlig valp, och man kan ej annat än
tycka om honom. —
Wolkow står i dörren till mitt rum och ser
förvånad på mig. Han gör ett matt försök att småle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
