- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
213

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beläget. Har jag ej sett orätt bo några barnlösa
familjer i det, några handlande, som dragit sig
tillbaka från affärerna och lefva på sina räntor. De
ha väl valt stället här i den yttersta utkanten för
dess lugn.

At den sidan finns ingen annan utgång än
genom husets port, som en gammal enögd, f. d.
soldat bevakar. Han lider af reumatisk värk och
har svårt att gå. När jag kom för att hyra, blef
han stormande glad. Han anser, att blott en tokig
utländing eller en ännu tokigare artist vill bo här.
Jag bad om nyckeln till porten i muren och han
blinkade knipslugt, då han gaf mig den. Yi måste
ju ha den för att ingen skall se, hvilka som gå ut
och in hos mig. När jag sade, att jag blott ville
hafva den för att låta köra mina saker fram till
trappan, log han diskret och svarade, att nyckeln
fick jag gärna behålla, ingen bland hyresgästerna
gick någonsin åt det hållet, de afskydde den stora,
skräpiga gården; det gjorde äfven han och madame
kunde vara lugn. Han blinkade och log så knepigt
och vänligt, att jag nödgades skratta. Yi kommo
öfverens från första stunden, och jag lät honom
naturligtvis tro, att det var fråga om ett
kärleks-äfventyr. — — —

Samma dag jag flyttade in, körde två lass
genom den gamla porten. De sades innehålla mina
tillhörigheter, hvarifrån de kommo vet jag ej.
Kus-karne afskedades så snart som möjligt, och jag hörde
dem sins emellan yttra något om, att madame nog
skulle trifvas. I mina öron lät det löjligt, detta
upprepande af samma sak, man jag tog dem ej ur
deras villfarelse. Med lassen följde två
arbets-klädda män. Den ene var Wolkow; den andre
kom fram till mig och tryckte min hand sägande:
»jag är Muller». Det blef hela presentationen. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free