- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
228

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lutar det hufvudet åt andra sidan, släpper han in
luft genom slangen till hjälmen. De ha på förhand
kommit öfverens om dessa tecken. Wolkow lyder
som en automat. Han gick så tätt förbi mig, att
han rörde vid mina kläder men märkte det ej.
Han ser blott den andre. Hans ögon äro nitade
vid glasrutorna.

Jag står ej ut att se dessa båda utan går
ned och sätter mig framför mitt verk. Mitt verk,
mitt... Kanhända det är fara å färde, som de där
uppe säga. Nåväl, jag skall gå... nej, det kan
jag ej. Lerkolossen framför mig skall gjutas i
gips, och det skall ske här. Han och jag äro
oupplösligt bundna vid hvarandra, vi kunna icke
skiljas. Jag stannar hos honom och de där uppe
skola gå. .. i morgon. —

Hvarför kallade jag dig Hämnaren? Det skedde
under intrycket af det, som omgaf mig, det, som
jag icke längre kan fatta, ehuru jag för några
veckor sedan inbillade mig förstå det. Nu döper
jag om dig, lermänniska, du skall heta Mannen.
Det är hot och trots i dina ögon, det är styrka
och mod i din flämtande barm, jag har lyckats.
Hvad jag ville, då jag formade dig, minns jag ej,
men jag ser, att jag nått det eftersträfvade. Och
nu vill jag mer ... mer .. . mer . ..

Den stora luftpumpens häfstänger gnissla ofvan
mig och Wolkows fötter tassa öfver golfvet. Jag
ser hans glanslösa ögon och vidundrets stora labbar
i de mjuka gummihandskarne. Tänk, det är dessa
båda händer, som skola ändra världens gång och
det är hjärnan innanför den klumpiga
kopparhjälmen, som tänkt ut medlet.

Hvilka äro dessa människor, som våga tro så
starkt, att de gå fram på andra sidan det, alla
anse möjligt? Jag känner dem icke och vet ej,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free