- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
233

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gjorde honom, att jag ej kom med invändningar utan
endast lyckönskade honom till det beslut, han fattat.

Detta är min andel af saken, hädanefter står
jag utanför densamma och tjänstgör blott som
berättare. Som du ser, kan jag ej berömma mig af
annat än det, jag icke gjort. Det är måhända ett
fel å min sida, men i så fall hoppas jag, att en
underlåtenhetssynd begången af okunnighet ej väger
för tungt.

Efter Svens flyttning förflöt en ganska lång
tid, innan jag, som jag lofvat, sökte upp honom.
För ett par veckor sedan föresatte sig emellertid
matlaget att aflägga en inspektionsvisit. Ingen af
oss tre hade någonsin varit åt det håll, där han
slagit upp sina bopålar, och vi måste fråga oss fram
från kvarter till kvarter. Slutligen nådde vi målet,
gingo genom en mörk portgång och kommo ut på
en väldig gård. Portvakten var mycket tjänstaktig
och följde oss ett stycke, synbarligen tyckte han
om Sven, och det förundrar mig ej.

Det hus, Sven hyrt, var som skapadt för en
människa, som af en eller annan orsak råkat litet
ur gängorna. Det låg ensamt på en stor skräpig
tomt och hade öfver sig någonting af gammaldags
sirlighet, man tyckte sig liksom känna en doft af
torkade rosenblad, när man såg det. Det var
hvarken nytt eller vackert, men bottenvåningens stora
fönster med sina många små rutor, stentrappan och
de båda kastanjerna framför det väckte glada
tankar och gjorde en betraktare smått poetisk,
åtminstone var det fallet med mig den gången. Åt
ena sidan hade vi en ypperlig utsikt öfver stadens
omgifningar med en silfvergrå krök af Seine mellan
två kullar i bakgrunden och utefter den ett stycke
järnbana, där ett litet lokomotiv, som till följd af
afståndet verkade barnleksak, släpade på några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free