- Project Runeberg -  Det gamla huset. Roman / Del 2 /
238

(1904-1905) [MARC] Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hvad jag hittills skrifvit är blott den långa
inledningen till ett ännu längre bref, på hvilket
jag började för veckor sedan. Att det ej afslutades
då, är ingenting märkvärdigt, du vet väl, hur bref
i allmänhet skrifvas. Nu har emellertid annat
inträffat, som visar, att både jag och andra begått
stora misstag... men jag låter det föregående stå
kvar och fortsätter med berättelsen om olyckan,
slutsatserna får du själf draga.

För några dagar sedan mottog jag vid
hemkomsten efter min frukost ett paket, som bref
bäraren lämnat. När jag på mitt rum öppnade paketet
befanns det innehålla en till tre fjärdedelar
full-skrifven annotationsbok. Något bref eller en
förklaring var ej bifogad och underskrift saknades,
där anteckningarne slutade. Att afsändaren var
Sven Malm såg jag likväl snart. Hans dagbok hade
börjats samma afton, han flyttade, och afslutades
kvällen före den dag, jag erhöll anteckningarne.
Du begriper väl, att jag ögonblickligen satte mig
och läste allt från första raden till den sista.

Mitt första intryck var en gapande förvåning,
som inom kort öfvergick till ängslan. Jag fattade ej
sammanhanget mellan dessa feberaktigt nedkastade
småafdelningar, hvilka endast skildes åt genom
några tankstreck eller en rad punkter, men jag
insåg, att hvarje ord fästats på papperet under en
ytterligt upprörd sinnesstämning. En vild ångest
steg från de första bladen och väckte min oro.
Jag tog hatt och rock och sprang ut. Något, som
först föreföll mig oförklarligt men som jag efteråt
fann naturligt, dref mig att göra det. Jag gick
raka vägen till Svens bostad.

Så fort jag beträdt den långa utkantsgatan,
såg jag redan på afstånd en större folksamling.
Gatan var spärrad af polis. Jag trängde mig så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:47:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jghuset/2/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free