Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles utan sysselsättning följde Borg hans exem-
pel och såg sig omkring, men i olikhet med Skog
höll han sig till jorden.
De befunno sig i en liten af ett mosslupet, brist-
fälligt plank omgifven inhägnad, vid hvars ena sida
ett tjog syrenbuskar förde en tynande tillvaro. Un-
gefär midt på gårdsplanen växte i en rundel en hop
plantor, som lofvade att blifva något med tiden, men
nog fingo de kämpa för lifvet, ty den sandblandade
jorden på berget var ovanligt karg. I fonden höjde
sig det lilla trähuset, som inneslöt så mycken lycka
och så många förhoppningar. Kvällsolen slösade
sina sista strålar öfver dess spruckna framsida och
sneda gafvel, dit Pelle i en glad stund kastat ned
en skizz öfver omgifningarna. »Man har som bekant
sina idéer ibland, å de bruka inte vara dåliga.» Borg
gick närmare för att taga målningen i skärskådande.
Det var endast några raska penseldrag, klarblå, hög
luft, litet grönt och ett par stenar, men där fanns
stämning, man såg knappt, att en bred spricka de-
lade luften och liksom drog ett långt tankstreck
mellan himmel och jord.
— Ska vi gå nu? vände sig Borg till kassören,
som ännu stod orörlig på samma ställe.
— Besynnerligt, mumlade den tilltalade utan att
höra hans fråga.
— Hvar finns det besynnerliga? frågade Borg
och såg sig misstänksamt omkring. — Visa mig det,
ä du hygglig!
— Det besynnerliga ä, att jag aldrig tänkt gifta
mig, blef det oväntade svaret.
Borg studsade. Han betraktade sin vän spefullt
en stund och stod just i begrepp att svara med ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
