Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Joo du ä hemma i dina stycken, skrattade
Pelle uppsluppet. — Vet du inte, att råttor alltid
krypa in i såna här tillställningar, det ligger i de-
ras natur, ser du.
— Nej gör det? frågade frun litet förlägen öfver
sin okunnighet.
— Jaa, försäkrade Pelle så trovärdigt som möj-
ligt — di ä utaf den sorten. Det står ju för resten
i naturläran, jag kommer tydligt ihog allt samman.
— Men hva ska vi egentligen med det här krypet
att göra, för inte kan vi väl släppa henne igen?
— Nej det förstås, när vi fångat henne så ...
— Nå vet du, hur vi ska bära oss åt då?
— När mamma ibland tagit råttor i skafferiet,
brukade hon låta jungfrun dränka dem.
Pelle hvisslade ett tag.
— Jaså på det viset. Ja men, snälla du, inte
kan jag knoga ända till Mälarhamnen å kasta den
här i sjön.
— Ja inte tror jag, att du tar dig särdeles bra
ut som råttfångare, men ser du, vi — där hemma
menar jag — gjorde oss inte så stort besvär för en
råtta, vi släppte helt enkelt ned dem uti ett ämbar
vatten.
— Asch inte duger det; råttor simma ju som
fiskar.
— Förstår du inte, att man ställer ned hela rått-
fällan i ämbaret?
— Hm — tjaa, nå jag hämtar väl slaskhinken
då, den kan vara god nog åt den här. — Och Pelle
reste sig från trappan och gick att hämta tillbehör
för den stackars fångens aflifvande. Han hade dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
