Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig en annan gång. Emellertid kunde han ej un-
derlåta att framställa en fråga, sedan han skrattat
ut riktigt ordentligt.
— Hör’u Kalle, var du verkligen ond i förmid-
dags?
— Jaa, svarade frun ytterst allvarligt, men skal-
ken tittade fram ur ögonvrån, och därför fann sig
Pelle föranlåten att göra en öfverdådigt lustig grimas.
— Jaså du var det? tillade han litet förlägen.
— Ja ser du ... Lilla frun bet sig i underläppen
och gjorde helt om. Det vore bestämdt oklokt att
berätta, hur hon spelat komedi med honom och låt-
sat en vrede, hvaraf hon ej känt någonting alls. Pelle
kunde gärna tro hvad som hälst, hans ovisshet skulle
hålla honom i en hälsosam respekt. På det hela ta-
get borde hon ej ha vunnit så litet, men det dugde
naturligtvis ej att tala om det.
— Hö hö hö, skrattade Pelle till, då hon vände
sig bort. — Han skrattade alltid på ö, när han var
riktigt nöjd och belåten, och det hade han ju all an-
ledning att vara. Ja öfvertaget var förstås Kalles,
men inte ondt i det, för hon var en så innerligt rar
gumma. Och så kysste han hela familjen ett par
tre omgångar, skrattade ut stadigt, nappade en hatt
och flög på dörren för att supa in en portion luft
medan frun lagade middagen.
Pelle visste inte riktigt hur det kom sig, men
han tyckte att solen sken med en glans, som gjorde
honom hufvudyr af glädje. Och där uppe var him-
len klar och molnfri som hans egen lycka, vårvinden
spelade frisk och sval, och fåglarne kvittrade med
en energi, som gjorde honom bekymrad för deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
