Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det minsta kom Borg ihog hvart ord, de växlat den
kvällen.
— Märkvärdigt hvad du intresserar dig för ho-
nom, hade Borg svarat.
— Åh inte precis det, menade Skog långdraget
och slog bort askan från sin cigarr. — Men han har
det ovanligt bra. Sådant där faller i ögonen med
detsamma, å just därför att deras äktenskap är så
olikt alla andras... Hvad ser du så retfullt på mig
för?
Borg skrattade litet elakt och såg med ett puts-
lustigt uttryck i sitt ansikte på vännen.
— Hör du min gosse, medge, att du ä fast,
ohjälpligt fast. — Seså, inföll han, då Skog gjorde
en grimas — neka inte! — Jaa, jag vet, att Pelle
å hans fru lefva så lyckligt som tvänne dödlige
gärna kunna göra, men om de två komma öfver
ens med hvarandra, så ä det därför inte sagdt, att
alla skola lyckas lika bra. För den skull varnar
jag dig härmed att följa en säkerligen förflugen
tanke.
Borg talade utaf öfvertygelse. Han trodde sig
eller påstod sig åtminstone hafva förlorat alla illu-
sioner och gjort den upptäckten, att fantasiens skim-
rande ädelstenar i själfva verket äga mindre värde
än verklighetens kattguld. Äktenskapet eller Kö-
penhamns klasslotteri kom enligt hans åsikt på ett
ut, 999 utsikter att förlora insatsen mot en enda fat-
tig utsikt till vinst. Och därpå började Borg hålla
ett längre föredrag för sin olycklige vän, som han
ansåg det vara en plikt att omvända och föra från
den farliga väg, han ämnade beträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
