Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
resten alltid, å för ögonblicket ä en sådan utaf
prima kvalitet i farvattnet. Kan du tänka dig, Vicke,
karln har gått å förlofvat sig, å jag ä den för-
ste, som han talar om’et för. Lefve kärleken å
vänskapen, utan de två skulle lifvet vara en kuslig
tillställning. Kärleken, som bogserar vännen Skog
in i äktenskapets lugna hamn, å vänskapen, som
förmått honom att dänga i väg ända hit å ge mig
en sannfärdig beskrifning öfver sin lycka.
Borg slungade en hvass blick på Skogs vänstra
hand, där det tydliga vittnesbördet om Pelles san-
ningsenlighet syntes, och reste sig för att få luft,
nyheten kom väl hastigt, tyckte han.
— När timade olyckshändelsen? frågade han
med ett misslyckadt försök att skämta.
— I dag, förstår’u, hojtade Pelle, som tycktes
ha föresatt sig, att kassören ej skulle få ett enda
ord med i laget. — Han fick tag i föremålet utan-
för Museum — lämplig plats, inte sant? — å lade
genast vantarne på henne för tid och evighet...
— Innan jag gratulerar dig, skulle jag gärna
vilja veta, hvem hon ä? mumlade Borg halfhögt.
— Ja hvad hette hon nu igen? — Det var na-
turligtvis Pelle, som frågade.
— Axelina Kihlgren, svarade Skog, och hans
röst, som eljes var ganska sträf, klingade riktigt
vacker.
Borg fick tre fjärdedelar af glasets innehåll i
vrångstrupen, men när han hostat ut, fattade han
Skogs händer och skakade dem kraftigt.
— Gratulerar, gamle gosse, gratulerar! utropade
han. och gick därefter ned mot staketet vid berg-
kanten. Det var starkt det här, och Borgs nerver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
