Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjort förut — så var det uteslutande Skogs förtjänst,
att han ej bröt med sina principer — — — och nu
var hans roman slut, innan den börjat. — Borg vände
om till bordet och lyckönskade ännu en gång sin
vän men nu betydligt hjärtligare än förut.
Under tiden hade Pelle slagit i Skog en lång
ramsa om, hur styft två människor ändå kunde ha
det i kompani. För se ungkarlar vore en hädelse
mot naturen, hvilken visade sig alldeles för gentil
mot sådant frat.
Skog delade inte precis Pelles tankar, men nu
när han såg framtiden genom förhoppningarnes ro-
senröda förstoringsglas, begrep han sannerligen inte,
hvarpå han väntat så länge. Och sedan kom Borg
med den gamla hjärtligheten i min och röst. Kas-
sören, som fordom varit betydligt skeptisk, började
tro, att Pelle hade alldeles rätt; den här planeten
var ändå en märkvärdigt treflig snurra att vistas på.
De tre herrarne hade ofantligt roligt, tryckte
hvarandra inbördes, pratade och skrattade så att det
hördes lång väg och funno Pelles idé att slå upp
sina bopålar så här i stadens utkant rent af öfver-
dådig.
— Ja ser ni, gubbar, man har aldrig bättre än
man själf skapar det, försäkrade Pelle med glaset i
ena handen och snuggan i den andra. — Jag har
många gånger funderat öfver det här kapitlet, ty
äfven jag tänker mig för — ibland. Å så mycket
ä då säkert, att skaffar man sig inte själf något
finare i lycksalighetsväg, inte gör någon annan det.
— Lugna er, gubbar, jag ä ingen sådan där fysik,
som laborerar med lifvets svårlösta problem eller
pratar om weltschmerz å tocke där, men jag tyc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
