Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— En så’n halsduk se’n! Kom hit, så får jag
knyta om den åt dig!
— Det ä då aldrig värdt att vara öfvermodig,
mumlade Pelle snopen — man blir alltid så illa stu-
kad efteråt.
Lilla fruns flinka fingrar arbetade redan under
hans skägg, men nu började Pelle göra konster och
försökte kyssa på hand, så att den nya knuten blef
inte stort bättre än företrädaren.
— Se så, Pelle! — Hon hoppade förbi honom
och sprang ut på förstugbron för att titta på vädret,
och Pelle följde naturligtvis med.
— Äh, ska’ du alltid vara så där tråkig, så bry
vi oss inte om några bjudningar en annan gång.
— Du skrynklar ju min klädning!
— Nej, men bara en enda liten puss, se’n slipper
du mig.
Ja Pelle, han var då omöjlig, hvar man hade
honom, och dessutom tiggde hans ögon så vackert,
det blef för svårt att motstå en sådan bön, framstäld
på ett sådant sätt. Men ödet hade beslutat, att Pelle
denna dag skulle blifva utan, ty i detsamma lilla
fruns svällande mun närmade sig intill hans gula
skägg, hördes ett bullrande skratt från trädgården,
och under ett uppspändt paraply kikade svärfarsgub-
bens jovialiska ansikte fram.
— Nä, se på dom! skrek den gamle herrn och
puffade Borg, som gjorde honom sällskap, i sidan. —
Di förstår att använda sin tid.
Pelle förlorade eljes aldrig kontenansen, men
denna gång dröjde det ett par sekunder, innan han
fått klart för sig hvad saken gällde; han tyckte för-
modligen att fallet från hans molnfria lyckas him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
