Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken Kihlgren var den som sade minst, men hon
skrattade icke mindre för det. Skog lemnade helt
och hållet sin vanliga stelhet utanför och visade sig
till både sin och fästmöns förundran i en ny dager,
men det berodde på omgifningen, förklarade han ef-
teråt. Borg var den lugnaste i sällskapet, men det
kom sig helt enkelt däraf, att han var för lat att
släppa Barrabas lös, och för resten skadade det nog
inte, att han sparade sig till längre fram, då de an-
dra började tröttna i mungiporna.
— Nä men Strand ha vi ju glömt, skrek Pelle
plötsligt med en stämma, som öfverröstade sorlet
rundt omkring. — Hvar håller han hus?
— Joo jag ä här, skorrade en djup basröst från
rummets bortre ände och ett skägglöst fullmånsan-
sikte med ty åtföljande undersätsig kropp presente-
rade sig i förstugdörren.
Pelle rusade upp med sin matsked i ena handen
och serveten i den andra, hvarpå de bägge gamla
akademikamraterna på stående fot utförde en tragi-
komisk omfamningsscen, för det är naturligtvis vär-
dens skyldighet att roa gästerna, och då får man i-
bland hugga till med hvad som helst.
— Akta dig, jag har rödfärg på rocken, tillkän-
nagaf den sist anlände, och då Pelle, som väntat en
helt annan hälsning, ej genast svarade, fortsatte Strand
så långsamt och säfligt, att alla bäfvande frågade
sig, när han ämnade sluta: — Jag klättrade öfver
planket, förstår du.
— Hä, planket sa du?
— Jaa. — Strand snöt sig betänksamt och put-
sade sedan omsorgsfullt sin lilla spräckliga näsa. —
Jag kom in på gården bredvid, å när en gumma då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
