Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om fransmännen ville han i det stora hela inte säga
ett ondt ord, nej, hvad som förargade honom var
ordningen i deras kommunikationer. Vid alla järn-
vägsstationer, som han under sin utländska resa be-
sökt, och de voro ej så få, snodde tågen om hvar-
andra likt lössläppta dårhushjon, och stannade hän-
delsevis ett af dem, så var det alltid ett tåg, som
ingen skulle med. Riskerade en hederlig resande
sin lekamliga välfärd och klef in i en vaggon, för-
des han långt för hin i våld och lassades af som en
känslolös kolly vid en station, om hvilken han al-
drig drömt att den fanns till. Grosshandlaren hade
nog luktat på det krutet och gjorde aldrig om’et.
Tvi tusan en sådan ordning ... oordning, menade
han naturligtvis!
De båda herrarne blefvo så intresserade, att de
glömde både middagen och gästerna. De dunkade
hvarandra vänskapligt i ryggen, drucko hvarandra
till i utländskt vinblask och lade bort titlarne; så-
dant skräp var ingenting att hålla på, förklarade
grosshandlaren; han, som gifvit sin enda dotter åt
en målare, hade tydligt visat, att han ej fäste sig
vid småsaker.
Pelle, som understundom äfven lyssnade till hvad
andra sade, hörde händelsevis sin svärfars yttrande
och började skratta, så att han storknade och måste
springa ut på förstugbron för att hosta ett tag.
Grosshandlaren sken upp som en liten blankpo-
lerad sol; Pelle var då åtminstone en karl, som sen-
terade hans kvickheter.
När Pelle skrattat ut, kom han in igen, kisade
med ögonen mot sin fru, som måste bita i serveten
för att inte göra något galet, och sedan han klap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
