- Project Runeberg -  Pelle. En idyll /
123

(1895) Author: Gustaf Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

snurrat in gjorde han en grimas och fann, att alla
människor utan undantag öfverskattade sina egna
åtgöranden och underkände alla andras. Sedan brydde
Pelle sig inte längre om den saken, för det var så
tjummigt hela bundten, och för att göra något af-
profvade han ett par riktigt skojfriska bondgrin.
Fast man är pin ensam, kan man väl göra en lif-
vad gubbe för det.

Middagen blef mer än treflig. Pelle glömde
både mat och dryck och pratade för alltihop, frun
skrattade som en liten hedning, och grabbarne väs-
nades värre än tio andra gliungar. Men Pelle blef
ändå så mätt, nöjd och belåten, att han sken lång
väg; hö, hö, hö, att Pelle Grankvist verkligen kom-
mit på grön kvist, det var inte dåligt. Så fick han
lof att lägga sig på soffan och fundera ett tag, det
var ju i alla fall sista dagen under träkåkens tak.
— Han tände sin pipa och drog några ordentliga
bloss. — Hö, hö, hö, hvad de haft det stiligt de här
åren, men så var också Kalle ett par omgångar styf-
vare än alla andra, en riktig urstyf hedersprisse, det
var just jämnt hvad hon var. — Pelle skrattade be-
låtet, spottade ut en portion tobaksolja, som inte
hade någonting i hans mun att göra, och lade sig
bekvämare. — Han undrade just om många af de
andra lergökarne haft det så bra som han, men fann
det otänkbart, för när allt kom rundt omkring, var
det bara en enda Kalle i hela världen, och henne
hade han varit nog klok att hugga för egen räk-
ning. Ja, de två... de två... hö, hö, hö ... de hade
säkert slagit rekordet, ty deras smekmånad varade
ännu efter fyra års äktenskap och skulle säkert räcka
ytterligare en tid ... hö, hö, hö ... en tid, nej, allde-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:33:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jgpelle/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free