Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Afgörandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fladdrade högt öfver bajonetterna, och tätt
bakom red en grupp officerare. I spetsen för dem
syntes en man, hvars hållning liksom den rikt
fjäderprydda hatten angaf befälhafvaren.
Malôt var iskall af fruktan.
— Vi äro dömda, tänkte han, — ty efter de
där följa de djäflar, som aldrig skona någon. —
Visst var han en trogen republikan, men i
striden hade han ej deltagit, sökte han trösta sig.
Ack, de skulle ej höra på hans försäkringar,
de skulle döda hustrun och barnen inför hans
ögon. Malôt bet ihop tänderna och stödde
gevärspipan mot fönsterposten. Kallsvetten strömmade
utför hans ansikte och förblindade honom,
händerna darrade, och pekfingret tycktes förlamadt,
då det sökte aftryckaren. — Skjuter jag midt i
hopen, kan jag inte undgå att träffa en, tänkte
Malôt. — Och innan de hunnit storma huset,
hinner jag nog ladda en gång till. Det blir
två. — Malôt blundade och tryckte af.
Skottet dånade som en kanonsalfva i hans
öron, och utan att fatta, hvad han gjort, tumlade
Malôt från fönstret. Hans rädsla var nu så
stor, att en vindpust kunnat slå omkull honom,
och så fort hjärnan var i stånd att forma en
redig tanke, ångrade han bittert sin manhaftighet.
— Jag har afkunnat min egen dödsdom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
