Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltjämt lugn, nära nog entonig, men ögonen
flammade likt facklor i skuggan under trädet.
— Barn, mitt kära barn, började den äldre
väninnan moderligt och litet trött, — allt det där
är tyvärr sant. Men inte gör du mig gladare
med att oupphörligt tala därom. Prisa
helgonen, som hittills skonat vår stad, och var nöjd
därmed!
Charlotte hörde henne ej utan fortfor i det
hon höjde högra handen, en fast kraftig hand,
som väl öfverensstämde med den långa
muskulösa arm, hon därvid visade:
— Något måste göras! — Hon tystnade tvärt,
men fortsatte efter ett ögonblick med ett, som
det tycktes, plötsligt och oförklarligt tankesprång,
i det den djupa, lidelsefria stämman fick en varm
klang: — Nu flyga dufvorna öfver våra hufvuden.
Tant, har ni sett något vackrare än hvita dufvor
i solljus! Deras fjäderskrud glittrar så ren som
ingenting annat. Och när de höja sig på hvita
vingar, tvingas tanken att följa dem, högt...
högt... Mina tankar ha alltid haft vingar, och
högt ha de ständigt flugit. — Åter tystnade hon
och lät blicken förlora sig i rymden. Ljudet
af de flaxande vingarnas slag dog bort, och
den sista dufvan försvann bakom grannhusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
