Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Man kan ej dö mer än en gång, sade
hon. Efter att ha tänkt öfver sitt eget
yttrande, tillade hon: — Hvad som gör mig
modig är, att ingen skulle mista något genom
att mista mig.
Åter hördes suset af dufvornas vingar öfver
hennes hufvud. Stelheten vek, och hon höjde
händerna, som legat korslagda, nästan liflösa i
skötet, mot rymden öfver sig. I en vid båge
flögo dufvorna tillbaka och försvunno igen.
Charlotte lät händerna sjunka och stelnade i sin
förra ställning. Strax därefter återtog hon:
— Revolutionen skulle bli gryningen till en
ny dag, men orena händer fuskade bort det
stora verket. De män, som utsetts att gifva
oss friheten, blefvo våra bödlar, och mitt folk
undslapp Scylla blott för att krossas mot
Charybdis. — Hon teg ett ögonblick, liksom sökte
hon fortsättningen och började därefter på nytt
med samma nästan entoniga röst: — I går hölls
revy med nationalgardet. Man begärde en
bataljon frivillige för den armé, som skulle tåga
mot Paris. Sjutton man trädde ut ur ledet och
erbjöd sin tjänst. Sjutton soldater ändra
ingenting, så länge Marat regerar i Frankrike. —
Med en af sina plötsliga omkastningar tillade
hon därefter: — I morgon går jag ut på fältet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
