Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Charlotte Corday
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare med en ihärdighet, som tvang henne att
lyssna. Han slutade med att erbjuda henne
sin person och sin hand, om hjärtat sade han
ingenting.
Den oväntade friarens hviskningar hade
upphört. Fönsterrutornas skallrande, grusets
knastrande under vagnshjulen, hästhofvarnes slammer
och några medpassagerares snarkningar voro de
enda ljud som förnummos i natten. Charlotte satte
sig upprätt vid det öfverraskande erbjudandet.
— Vi spela ju komedi, sade hon afvisande.
— Det är skada att personer med vår talang
sakna åhörare. Jag skall väcka de andra, det
vore orätt att beröfva dem ett sådant nöje. —
Hon hade ej höjt rösten, men den envise
medpassageraren, som intresserad och
förhoppningsfull lutade sig mot henne, märkte det kalla
hånet i orden. Han reste sig och bytte plats.
Vid nästa hållplats lämnade han diligensen, ehuru
han förut sagt sig ämna resa till Paris.
Nästa morgon hade en yngling med stora,
svärmiska ögon och långt hår intagit den äldre
herrns plats. Redan vid inträdet i vagnen
stirrade han som förhäxad på den unga flickan,
och under förmiddagen tog han ej sina ögon
ifrån henne. Charlotte underkastade sig
granskningen utan att ändra en min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
