Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adam Lux
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle Friedrich stod bedröfvad kvar och skakade
sitt hufvud.
— Det var således orsaken till att han såg
så hemlighetsfull ut efter middagen, tänkte
trotjänaren. Och så tillade han: — Det blir inte
lätt att förklara det här för fabrikör’n.
Adam vinkade ett vänligt farväl till honom
och skymdes bort vid ett gathörn.
Lyckan var Adam Lux bevågen. Den
diligens, som förde honom med sig, kom lyckligt
förbi preussarne, hvilka marscherade söderut, och
österrikarne, som ryckte fram från öster. Han
passerade gränsen och visade sitt pass, utfärdadt
af republikanerna i Mainz. Han mottogs med
glädje. Tyskland började vakna. Välkommen,
budbärare från Teutonernas skogar,
moderrepubliken hälsar hvar och en, som ilar mot hennes
famn! Han fraterniserade någonstädes med en
grupp officerare, klädda i slitna och fläckade
uniformer. Han hörde för första gången
Marseillarnes sång sjungas af soldater, som gingo
barfotade och voro beväpnade med rostiga
musköter eller pikspetsar, fastbundna vid störar.
Han såg män och kvinnor med dystert trots
bereda sig på den stundande invasionen, och
han hörde bistra hotelser utslungas. Mot hvilka,
frågade Adam ej; han kunde aldrig föreställa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
